mellanmammaochmormor

...nu ska jag skriva om något annat än vansinneskriget i Gaza. Ämnet för dagen kommer nog lite otippat och överraskande för er som inte känner mig så bra. Ni som känner mig bra blir nog inte lika förvånade. Jag är född i tvillingarnas tecken och vi är ju lite motsägelsefulla av naturen. En av mina motsägelsefulla sidor är att jag...å ena sidan...står med båda fötterna stadigt på jorden..men å andra sidan gärna låter tankarna sväva iväg högt och fritt ovan jord...! Jag vet inte om det beror på min påverkan eller om det skulle ha kommit ändå...men åtminstone två av mina döttrat är precis likadana.
   Jag har alltid varit intresserad och nyfiken på övernaturliga ting. Jag fastnar gärna framför program som "Det okända" och för ungefär ett år sedan fick jag chansen att följa med en spökjägare på ett riktigt uppdrag och skriva ett reportage om upplevelsen. Det var spännande men jag har själv inga mediala gåvor, så jag kom aldrig i närkontakt med de två väsen som spökjägaren träffade på den gången.
Om du tycker att sånt här är larv och nonsens kan du sluta läsa nu, för annars kommer du bara att reta upp dig.
   För drygt tre månader sedan träffade jag av en slump en person som kändes väldigt bekant och bekväm att umgås med. Inget ovanligt i sig, det händer oss ju av och till att vi stöter på personer som på en gång känns som gamla bekanta. Vi trivs bra och känner oss naturliga i vissa människors sällskap. Personkemin stämmer.  Andra kan kännas främmande och svårbegripliga fast man har varit bekanta under lång tid.
   Men tillbaka till det här mötet. Både jag och den här personen fick en väldigt bra kontakt från första stund, och pratade och skrattade som om vi känt varandra länge, länge. Redan vid det här allra första mötet säger han plötsligt.
- Jag känner igen dig. Du vet väl att vi har träffats förr?
Den jordnära delen av min personlighet skakar på huvudet och småler och säger nej.
-Det tror jag inte. Vi kommer från två olika delar av Europa och har aldrig träffats såvitt jag vet. Det vore väldigt osannolikt.
Samtidigt känner jag den här väldigt välbekanta känslan, som man inte riktigt kan ta på.
- Jag kände igen dig direkt, säger han - Det är som om du lämnade rummet för en timme sedan och just kom tillbaka.
Det han menade var att han kände igen mig från tidigare liv. Han är en mycket jordnära person med ett mycket krävande arbete på hög internationell nivå, men berättade att han i hela sitt liv har burit en medial gåva inom sig.
Jag ska inte skriva om allt som har hänt här, men även om jag inte har någon sådan gåva känns allt så välbekant. Jag ville veta mer om sånt här och köpte därför, lite ego fast välment, boken "Lär av dina tidigare liv" till min mellandotter i julklapp. Hon är också väldigt intresserad av sånt här och slukade boken på ett par dagar. Nu har jag också gjort det, och nu står äldsta dottern på tur att låna den. Författarinnan heter Sylvia Brown och är ett välkänt medium.
Boken handlar om regressioner d.v.s. resor tillbaka till tidigare liv. Sylvia Brown berättar om fall efter fall av människor som drabbats av sjukdomar och problem som sjukvården har stått handfallna inför. När dessa människor har kommit till henne för en regression, i många fall som den sista utvägen i en hopplös situation, har förklaringen och lösningen hittats i resan tillbaka till tidigare existenser. Enligt Sylvia Brown ligger minnen av svåra upplevelser i tidigare liv kvar som cellminnen i våra kroppar och orsakar både fysiska och psykiska sjukdomar. Fallen som hon berättar om blev alla friska och återställda efter regressionen.
Hon berättar också att vi ofta lever om våra liv med samma personer omkring oss, men oftast i nya konstellationer. Våra föräldrar i ett liv kan vara våra makar eller barn i nästa. Våra syskon i ett annat liv kan vara våra föräldrar i detta. Poängen är att vi färdas tillsammans igen och igen. På samma sätt kan det vara så att människor som vi har svårt för är människor som vi har haft ett dåligt förhållande till förr.
Även om vi återses och ofta lever våra liv tillsammans om och om igen, så händer det att vi lever åtskilda också. När vi lever tillsmmans hela tiden är vi så vana vid varandra att vi inte uppfattar något särskilt med de andra, men när vi plötsligt möter en människa från ett tidigare liv som vi inte lever med i detta liv uppstår något som Sylvia Brown kallar "morfisk resonans". Det kan närmast beskrivas som ett "deja vu". Du känner omedelbart igen en upplevelse, en människa, en plats. Om jag har tolkat det rätt så måste det ha varit något sådant som inträffade för tre månader sedan.
Nu skrapar jag bara lite, lite på ytan till allt som står i boken, men är du det minsta intresserad och nyfiken på lite "övernaturliga" saker tycker jag att du ska läsa den.
Hon berättar att vi alla lever många liv, och att tiden däremellan tillbringas på andra sidan. En skön, behaglig plats att vila upp på. Där är alla i trettioårsåldern, oavsett hur gamla de var när de gick bort.
Vi, min mellandotter och jag som har läst boken (och kanske den äldsta som står å tur) har börjat planera för ett besök hos ett medium för vi är nyfikna och vill gärna uppleva en sådan här återresa till förr...man kan nämligen enligt Sylvia Brown, aldrig ta någon skada av det...

Sylvia Brown har skrivit flera böcker i ämnet, men jag har bara läst en än så länge. Mellandottern har redan läst två.

Sylvia Browns böcker heter:
Lär av dina tidigare liv
Mellan två världar
Livet på andra sidan
Livsredskap