Ett enda nyårslöfte och det ska infrias...
...vill bara börja med att säga att barnen i Gaza måste få VAPENVILA NU!!! Inte en enda dag till med bomber. Till Israel ( och även Hamas) vill jag skicka ett riktigt äkta västerbottniskt "SKÄMMES TAMEJFAN".
Till fattiga studenter som läser detta. Lite kan man alltid avstå.
Ge en gåva på 20 kronor genom att skick a texten "RÄDDA BARNEN" till 72 950.
Ge en gåva på 50 kr genom att skicka texten AKUT GAZA till 72900. (Röda Korset)
Till alla andra som fortfarande har lönearbete: Man får skänka lite mer om man vill...läs gärna om familjen Samouni i dagens Aftonbladet.
Nu till det här med nyårslöftet. I år handlar det inte om bantning och träning, utan om själen. Jag vill bli lugnare och mer harmonisk. Få tid över för det jag tycker är kul. Jag har stressat och jobbat häcken av mig under stora delar av mitt liv, men nu när jag snart bara behöver försörja mig själv vill jag också slå av lite på takten. Med det menar jag inte på jobbet utan på fritiden. Jag har varit ensamstående mamma, eller enastående mamma som en del brukar säga, i många år. Jag äger två stora hus, en hund, en lite för gammal bil, två vuxna katter och två kattungar (som lyckades välta julgranen minst fem gånger). Det känns som liiiite för mycket. Ja inte det med julgranen utan alla husen och det..!
Min yngsta dotter Millan tog ju studenten i våras och nu har hon två jobb och ett uppdrag. På vardagskvällarna sitter hon och säljer teleabbonemang på ett callcenter, på helgerna jobbar hon extra på Hemköp och på tisdagkvällarna tränar hon småbarn i friidrott. Eftersom vi bor på landet innebär det att jag kör rally i stort sett varje kväll, till och från stan för att lämna och hämta henne. Jag är i och för sig van eftersom alla barnen har haft träningar sedan de var i sjuårsåldern, så det är inget nytt. Det här har i alla fall lett till att jag har bidragit lite extra till klimathotet, jag har bränt otroligt mycket pengar på bensin, jag har haft mycket begränsad fritid och jag har alltid har kört helt slut på mina bilar. Eftersom vi har varit så många har jag dessutom nästan alltid haft stora bilar. Två Toyota Hiace-bussar och kombibilar av olika modeller.
När pappa gick bort för tre år sedan ärvde min syster och jag huset, och det var nu inte "bara ett hus". Det var dessutom en sommarstuga, två inredda härbren, en sommarlagård och en vinterlagård, lador, garage, lider, vedbod, byasåg...allt fullt med grejer...ja ni fattar...
Dessutom bor jag själv i ett alldeles för stort hus, nästan 200 kvadrat. Det här behövdes och var rent av nödvändigt på den tiden vi var en sexpersonersfamilj, men i takt med att barnen har flyttat ut en efter en så har kraven på ett jättehus med många rum försvunnit.
De många barnen har också varit en bidragande orsak till att huset har haft en massa fyrbenta invånare, men nu är det bara hunden och katterna kvar. Allt detta är ändå tillräckligt för att vara mer börda än glädje, så årets nyårslöfte går alltså ut på att göra mig av med sådant som inte tillför så mycket positivt.
Jag har redan börjat utrensingen.
Projekt nr 1. Min gröna älsklingsbil(se bild nedan) som om sanningen ska fram inte alltid har motsvarat epitetet älskling, har fått en ny husse. Jag har sålt den till en bilmekaniker som kan ta mycket bättre hand om den än jag.
Projekt nr 2: Kattungarna. Vitnos, som bodde kvar alldeles för länge eftersom han föddes under ladugården och var väldigt skygg och svårtämjd när vi väl fick fram honom. Men nu är han tam och har precis fått ett nytt bra hem hos en äldre man med en gammal basset ( en hund). På måndagkväll kommer ett ungt par som ska titta på Lillan, så tycker de om henne så flyttar även hon.
Projekt 3: Mammas och pappas hus. Är redan sålt till en tysk man som tar över huset till sommaren. Det kommer jag att återkomma till för det är rent känslomässigt inte helt okomplicerat att sälja sitt älskade föräldrahem...
Projekt 4: Sålja huset jag bor i. Jag ska dock ta det lite lugnt med det eftersom jag inte vill ha två husförsäljningar samtidigt. Det vore som att be om en kollaps, så jag kommer inte att stressa med det. När det än blir så kommer jag att skaffa lägenhet i stan till hösten så jag slipper kämpa med snön en vinter till...
Ja, det här är förändringarna som ska göra mitt liv lite lättare att leva och det ska ske under det här året.....och därmed basta...det är mitt nyårslöfte till mig själv...
Bästa svärmor, är det något du är så är det enastående. Och jag kan bara tacka och bocka för att jag fått låna din dyrgrip till son som sitter bredvid mig i soffan.
Kommer du/ni och hälsar på oss något snart?
7-8/2 är det två hemmamatcher om du vill passa på att stilla hockeyabstinensen :) Men själklart är ni välkomna att komma när ni vill :)
STOR kram
ajaj, det låter som om barnen till fråga mest har varit till besvär :P
Nej VERKLIGEN inte. Jag kan inte ens föreställa mig hur tråkigt livet skulle ha varit utan barnen. Barnen är det utan jämförelse bästa jag har. Men det jag är ute efter är att livet förändras väldigt mycket när barnen flyttar och då måste jag också förändras. Dags att ta det lite lugnare helt enkelt.