mellanmammaochmormor

...varje år, punktligt och pålitligt, såhär veckorna efter jul. Januari, februari och en bit in i mars. Då kommer nedstämdheten. Jag vet att jag inte är ensam. Vi är många som går på tomgång och kämpar oss igenom de långa, mörka, kalla dagarna. Många känner av det här redan under höstmånaderna, men för mig kommer det alltid efter jul. Före jul har man så mycket att göra, och mycket att se fram emot. Det är lite mysigt med höstmörkret och det är kul att börja planera för julen och allt kul som händer då. T'ända ljus och gotta in sig under en filt.
Men nu är det tungt. Jag vill inte drista mig till att kalla det depression, för då rör vi oss på en helt annan nivå. Nedstämd är ett bättre ord för att beskriva känslan.
Jag brukar betrakta mig själv som en positiv, pigg och ganska gladlynt person för det mesta. Men inte nu. Jag tappar geisten, tycker nästan inte att någonting är riktigt kul. Skulle helst vilja krypa in under ett täcke och vakna om tre månader. Jag vet inte vad som skulle behövas för att komma ur det här. Det skulle behövas något riktigt, riktigt roligt. Något att se fram emot och längta efter. En resa kanske eller något riktigt roligt evenemang. Just nu så ser jag inget speciellt i framtidskikaren. Min och Linnéas resa förstås...som jag ska skriva mer om en annan dag...men det känns så långt, långt bort just nu. Jag längtar efter något roligt, överraskande, spännande, exotiskt......men jag vet inte riktigt vad.
Nåt som får mig att vilja vara här och nu. Ibland undrar jag hur någon kan vara så dum att man bosätter sig på ställen som har mörker och snö sex månader om året...! Man får väl skylla sig själv antar jag, eller göra något åt det! Om man orkar!