mellanmammaochmormor

...vilket i mitt fall, just nu, inte betyder att jag har skaffat mig en älskare i jul utan att jag älskar julen. Jag tillhör de här omdömeslösa individerna som faktiskt tycker att det är mysigt att Ikea plockar fram pyntet redan i månadskiftet september/oktober. Jag älskar att börja bläddra i mina gamla årgångar julnummer av inredningstidningar och planera hur det ska bli i år. Nu brukar det i ärlighetens namn inte ske några större revolutioner men lite nytt kommer det alltid. I år har jag investerat i två "fakegrankransar" med belysning till trappen ( hoppas inte min idol Ernst läser detta), en ljuslykta modell större att placera på nedersta trappsteget, en enkel halmkrans till ytterdörren och en alldeles förtjusande, rund, spröd ljusstake med minst 50 små ljus. Det finns bilder på allt ovanför och nedanför denna text.
Sedan köper jag naturligtvis alla tidningars julspecial så att jag riktigt kan frossa...
Jag har alltid bakat lussebullar och pepparkakor med barnen, men i år smög sig latmasken in helt objuden. Det kan delvis bero på att barnen är vuxna och inte längre lika angelägna. För några år sedan tyckte jag att det var en skam att  köpa pepparkaksdegen färdig. I år köpte vi alltihop på burk och lussebullarna styckvis ur närbutikens eget butiksbakade sortiment. Vilket förfall, men ganska skönt om sanningen ska fram.
När min man och jag var unga grönavågare och köpte torp på landet hade vi till och med egna grisar, som blev skinka till jul. Det var ett förskräckligt bökande med saltning och vattenbad. Nej, det är faktiskt otroligt skönt att hämta en färdigkokt på Willys. Utvecklingen går faktiskt framåt.
I år var det för första gången på evigheter inte jag som högg granen, utan den vuxne sonen. Jag har länge fått massiv kritik för att granarna har hämtats vid husknuten och inte valts med vederbörlig omsorg, men jag brukar säga att det finns ingenting som inte lite glitter kan dölja. Gäller både medelålders kvinnor och granar..haha...
Årets gran var i alla fall väldigt yvig och tog stor plats. Kattungarna lyckades välta den minst fem gånger och årets tillskott i kulsamlingen, en söt liten röd glaskula, finns icke mer. Men, nu har den ena kattungen fått ett nytt hem och den andra har ett på G, så nästa jul ska väl pyntet få vara ifred. Det ska nämligen inte komma några fler oönskade kattgraviditeter i huset har jag bestämt. Nu gäller det bara att komma ihåg pillren...!
Vi har i många år haft en tradition som går ut på att vi på uppesittarkvällen, dagen före julafton, dricker glögg och spelar yatzi om vem som ska vara årets tomte. Vi äter dessutom pizza istället för julmat. Den som vinner turneringen får utse tomte, men fjolårstomten är immun. I år vann mellandottern Beppan och utsåg lillasysyter Millan till tomte. Hon skötte sig med den äran i en sydländskt inspirerad outfit.
Julen var som vanligt jätte, jättemysig. Framförallt för att alla de vuxna barnen var hemma. Det är inte så ofta nu som alla är hemma på en gång, så det är livets absoluta höjdpunkter. Visst är det kul med klappar och mat, men samvaron med familjen är ändå det som är allra, allra bäst.