Nu får det banne mig vara nog...
Jag hade tänkt skriva om något helt annat men den grymma verkligheten pockar på uppmärksamhet...vad hjälplös man känner sig när man ser TV-bilderna från Gaza. Vart tredje offer är ett barn eller ungdom. Tänk så mycket hat som föds. Varje minut, varje sekund som detta förfärliga övergrepp pågår. Människorna i Gaza är instängda i helvetet och har ingenstans att fly. Journalisterna släpps inte in utan tvingas vänta vid gränsen. Ingen sida verkar vilja ha en offentlig belysning av vad som egentligen händer. Israel bombar sjukhus, FN-högkvarter och mediecenter utan urskillning. Hamas anklagas för att använda barn som levande sköldar mot israelerna. Eftersom inga journalister är där och kan se vad som händer med egna ögon vad som händer vet vi inte om det är sanning eller elakt förtal.
Det finns en tjock bok som heter "Krigets första offer är sanningen" skriven av den australiensiske journalisten Phillip Knightley. Boken beskriver hur propaganda och lögner har följt hand i hand med krigen genom historien. Ett exempel på hur rena rövarhistorier letar sig till newsdeskarna är berättelsen om kuvöserna i Kuwait.
Tv-bilder av en gråtande sjuksköterska som berättade en hjärtskärande historia om de irakiska soldaternas grymhet på ett barnsjukhus i Kuwait kablades ut över världen. Soldaterna skulle ha slitit ut barnen ur kuvöserna och spetsat dem på sina bajonetter. Barbariskt grymt.
President Bush d.ä. tog upp händelsen många gånger i sina tal, för att förstärka bilden av irakiernas , d.v.s. Saddam Husseins mannars ofattbara känslokyla. Händelsen blev också ett ytterligatre skäl för omvärlden att angripa Irak under Gulfkriget.
Efter krigets slut avslöjades att hela händelsen bara var ett skådespel iscensatt av PR-firman Hill & Knowlton. Den gråtande sjuksköterskan var dottern till Kuwaits FN-ambassadör. Läkare på barnsjukhusets förlossningsavdelning förnekade att händelsen utspelat sig.
Var sanningen ligger i Gaza vet vi inte just nu, mer än att männsikorna som stängts in där med bombningar dygnet runt, utan mat, vatten ocjh sjukvård, far mycket, mycket illa. Vad kan vi göra? Det är så frustrerande att se och att känna sig så maktlös.
Det finns en tjock bok som heter "Krigets första offer är sanningen" skriven av den australiensiske journalisten Phillip Knightley. Boken beskriver hur propaganda och lögner har följt hand i hand med krigen genom historien. Ett exempel på hur rena rövarhistorier letar sig till newsdeskarna är berättelsen om kuvöserna i Kuwait.
Tv-bilder av en gråtande sjuksköterska som berättade en hjärtskärande historia om de irakiska soldaternas grymhet på ett barnsjukhus i Kuwait kablades ut över världen. Soldaterna skulle ha slitit ut barnen ur kuvöserna och spetsat dem på sina bajonetter. Barbariskt grymt.
President Bush d.ä. tog upp händelsen många gånger i sina tal, för att förstärka bilden av irakiernas , d.v.s. Saddam Husseins mannars ofattbara känslokyla. Händelsen blev också ett ytterligatre skäl för omvärlden att angripa Irak under Gulfkriget.
Efter krigets slut avslöjades att hela händelsen bara var ett skådespel iscensatt av PR-firman Hill & Knowlton. Den gråtande sjuksköterskan var dottern till Kuwaits FN-ambassadör. Läkare på barnsjukhusets förlossningsavdelning förnekade att händelsen utspelat sig.
Var sanningen ligger i Gaza vet vi inte just nu, mer än att männsikorna som stängts in där med bombningar dygnet runt, utan mat, vatten ocjh sjukvård, far mycket, mycket illa. Vad kan vi göra? Det är så frustrerande att se och att känna sig så maktlös.
Kommentarer
Trackback
