mellanmammaochmormor

...idag är det precis 25 år sedan jag blev mamma för första gången. Klockan fem på eftermiddagen såg min äldsta dotter Linnéa dagens ljus för första gången. Jag var så fascinerad av mitt lilla knyte med de  stora svarta ögonen att jag glömde kolla om det var en flicka eller pojke. Mitt uppe i lyckoruset hade min man Håkan ringt hem till min pappa för att berätta om den fantastiska tilldragelsen, men han tänkte att jag själv skulle få berätta om babyn. När pappa frågade om det var en pojke eller flicka visste jag inte. Jag var tvungen att lyfta på filten och titta efter innan jag kunde svara....
   Ett annat lustigt minne, såhär i efterhand, är timmarna på BB. Min man hade jobbat natt och kom direkt upp på förlossningen på Skellefteå lasarett, där jag redan befann mig. Men det hela drog ut på tiden, och den blivande fadern somnade i min säng medan jag var uppe och vankade i korridoren. När det var dags till slut fick jag och barnmorskan väcka den blivande fadern och slita upp honom ur sängen. Så trött var han.
Jag minns att jag var ganska irriterad just då, men nu kan jag skratta gott åt minnet.
En annan rolig slump var att min bästis Ulla, som också är min kusin, fick barn samma dag. Båda barnen beräknades komma den åttonde februari, men medan jag vankade omkring med värkar uppe i Skellefteå fick jag reda på att Ulla hade fött en flicka nere i Köpenhamn där hon bor. På så sätt kommer det sig att Ullas dotter Linn och min dotter Linnéa är födda på samma dag. De snarlika namnen var också en ren slump. Ingen av oss visste vad den andra tänkte döpa barnet till. Lustigt, eller hur.
Den dagen när det var dags att åka hem från BB snöade det kraftigt. Vägen var spårig och oplogad och snön yrde så tät att det var svårt att se vägen framför sig. Ullas mamma Göta bodde I Boliden och hade inviterat oss på middag på hemvägen. Det var trevligt att sätta sig vid dukat bord och äta en god måltid, men när vi satte oss i bilen igen för att åka till Ullbergsträsk där vi hade ett "grönavågentorp" på den tiden, minns jag att jag satte mig bak i bilen med Linnéa i famnen. Där satt jag och funderade hur i hela världen jag skulle kunna hålla det där lilla knytet vid liv. Naturkrafterna kändes så hotfulla och jag kände mig så liten på jorden, Men väldigt , väldigt lycklig.
Min bästa 25-årspresent till lilla (ja lilla och lilla, ganska långa om sanningen ska fram) Linnéa blir en tågluffning med mamma i sommar. Vilket roligt äventyr det ska bli. Jag tänker mig att vi åker Köpenhamn, London, Paris, Rom...sedan får vi se hur långt orken och pengarna räcker....Grattis min älskade lilla (stora) Linnéa!