Som julafton i februari...
...idag gör jag ett litet uppehåll i min lilla bloggserie "internetdatingträsket". Men jag lovar att återkomma dit. Snart. Idag blir det bara en liten kortis om en av mina favoriter. Det är nämligen så att det finns fyra, eller kanske till och med fem saker som är väldigt bra just nu. Nämligen att den helt onödiga månaden februari snart är slut, att det snart är lön igen, att dagarna blir längre och ljusare, att det snart är sportlov och att det är BOKREA nästa vecka. Bokrean är för mig, och för många andra besatta också, en högtid fullt jämförbar med många av almanackans knallröda dagar.
På den tiden jag var nyhetsjournalist var jag alltid först med att räcka upp handen och paxa bokrean. Eller rättare sagt muta till mig den långt i förväg. Jag älskade att vara på plats vid insläppen runt midnatt eller att harva omkring bland boktravarna med en HF-ryggsäck ( för oinvigda en sån som radioreportrar bär när det ska direktsändas) tidigt, tidigt i gryningen på den stora bokreapremiärdagen.
Såhär en vecka innan finkammas bokreakatalogerna. Först en grovuppskattning av utbudet. Sedan ringar runt allt spännande och intressant. Sedan listor med a, b och c-böcker. A-böckerna bara måste jag ha. B-böckerna vill jag ha. C-böckerna verkar också intressanta men inte livsnödvändiga.
Mitt köpmönster ser ungefär likadant ut år efter år. Någon fin konstbok, någon intressant designbok, någon historisk, ett par klassiker, ett par moderna romaner och deckare, en kokbok, ett par turistguider och så något lite otippat spontanköp.
Jag läser alltid. Jag kan inte minnas när jag inte hade en eller ett par böcker på gång. Kanske var det nån gång under de mest intensiva småbarns/studieåren då orken tröt. Ofta har jag både två och tre böcker på gång samtidigt. Ändå är bohyllan full av olästa godingar. På nåt konstigt sätt känner jag mig rik när jag kollar in dem. Jag brukar tänka att jag aldrig kommer att behöva ha det riktigt, riktigt tråkigt så länge det finns rader av oöppnade bokryggar i min ägo. Det är som en slags mental pensionsförsäkring. Ungefär som några oöppnade paket under granen. Och bokrean är litegrann som julafton i februari...
På den tiden jag var nyhetsjournalist var jag alltid först med att räcka upp handen och paxa bokrean. Eller rättare sagt muta till mig den långt i förväg. Jag älskade att vara på plats vid insläppen runt midnatt eller att harva omkring bland boktravarna med en HF-ryggsäck ( för oinvigda en sån som radioreportrar bär när det ska direktsändas) tidigt, tidigt i gryningen på den stora bokreapremiärdagen.
Såhär en vecka innan finkammas bokreakatalogerna. Först en grovuppskattning av utbudet. Sedan ringar runt allt spännande och intressant. Sedan listor med a, b och c-böcker. A-böckerna bara måste jag ha. B-böckerna vill jag ha. C-böckerna verkar också intressanta men inte livsnödvändiga.
Mitt köpmönster ser ungefär likadant ut år efter år. Någon fin konstbok, någon intressant designbok, någon historisk, ett par klassiker, ett par moderna romaner och deckare, en kokbok, ett par turistguider och så något lite otippat spontanköp.
Jag läser alltid. Jag kan inte minnas när jag inte hade en eller ett par böcker på gång. Kanske var det nån gång under de mest intensiva småbarns/studieåren då orken tröt. Ofta har jag både två och tre böcker på gång samtidigt. Ändå är bohyllan full av olästa godingar. På nåt konstigt sätt känner jag mig rik när jag kollar in dem. Jag brukar tänka att jag aldrig kommer att behöva ha det riktigt, riktigt tråkigt så länge det finns rader av oöppnade bokryggar i min ägo. Det är som en slags mental pensionsförsäkring. Ungefär som några oöppnade paket under granen. Och bokrean är litegrann som julafton i februari...
Kommentarer
Trackback
