mellanmammaochmormor

Idag har jag gjort det. Min syster gjorde det tidigare under veckan. Vi skrev under köpekontraktet på vårt föräldrahem uppe i Maursele. Det känns så obeskrivligt vemodigt och befriande skönt på en och samma gång. Jag har försökt hålla mig lite kallsinnig och förnuftig i samband med det här. Det har varit en lång process men nu kan vi plötsligt skönja slutet. Mamma Sigrid gick bort redan 1980. Sedan dess har vår pappa Johan bott ensam  uppe i Maursele. Frisk, pigg och kry ända till det allra sista året då hans prostatacancer vann kampen. Pappa gick bort bort julen 2006 och sedan dess har huset stått tomt. Förra vintern rasade taket på såghuset under snötrycket och i vinter har delar av staketet lagt sig utefter backen. Vi vet att nya saker kommer att hända för varje år som huset står tomt, så beslutet att sälja var inte så svårt. Vi vet att det är klokt och förnuftigt.
Vemodet kommer av alla minnen som smyger sig på. Och naturligtvis av att vi nu säljer en gård som våra familj har haft i över 200 år. Och vi säljer till en tysk!!!
Vi har gjort en inventarielista på saker som vi vill behålla, resten går med huset. Jag kunde hålla mig från tårarna ända tills orden "Tusse (brun sliten nalle)" dök upp.
Då brast det. Tårarna började trilla...och till slut flöda. Tusse, Ingrids gamla luggslitna björn som hon sov med varje natt ända upp i "mogen" ålder, blev symbolen för allt som vi lämnar. Alla minnen, alla soliga dagar, alla skratt , mamma, pappa, farmor, ja allt....
Nu undrar Ingrid hur han ska klara flytten ner til Sörmland på gamla dar...:)

För övrigt försöker jag bara hålla ut. I helgen har jag mest bara skottat en massa snö och så har jag varit med Millan på MediaMarkt där hon har köpt sig en ny laptop. Håll ut...håll ut...håll ut...håll ut...